Fredrik menade att han med detta tillfälle ville introducera konstens möjlighet att hantera jobbiga saker. Samtidskonsten kan ses som en en traumahantering av andra världskriget. Det blir ett sätt att ta ut det man inte kan härbärgera, hantera det, modifiera det och sen stoppa in det igen. Men konsten är inte alltid trevlig för det, den kan vara grotesk, obehaglig,farlig…det är en paradox att konsten går att vinkla mot det allra finaste och det fulaste.
Vi såg en youtubefilm från spelet Warhammer, en evig kamp om…ingenting…? En maskulin krigsvärld. Är alla redan traumatiserade sedan barndomen, om de fått spela liknande spel, och bottnar hela våldsamma maskulina rollen i detta? Vi pratar om att utmana och rekonstruera mansrollen och ser ett Ted talks med Tony Porter om "the man-box".
Vi kommer in på att det finns fylleribilder med superhjältar som gör vardagliga saker samt visar känslor och pratar lite kring detta, att det blir viktigt som motvikt i det traditionella könsrollsskapandet som pågår vare sig vi vill eller ej.
Fredrik visar en hel del obehagliga bilder och filmer under kvällen. Bland annat vad han kallar "digitalt återvinningsmaterial" där man blir mentalt översköljd av ”skit”, kan man försöka hitta en mening i allt?
Vi pratar om "objekt" som inte är objekt och inte subjekt,utan något mellanting. Det äckliga, som vi kanske inte vill ha, hår, tånaglar, avföring, blod etc. Inte jag, inte det, inte heller ingenting, ett någonting som jag inte erkänner som ting, en tyngd, det som varken är innanför eller utanför individen och äcklet inför detta, livet och döden i oss i utkanten av vårt jag som vi inte klarar av att närma oss.
Det estetiska farligt för att det kan fungera som barriär mot verkligheten?
Det finns en risk att det omöjliggör det där andra, som ligger och pockar på i utkanten...
Vilka material är godtagbara/inte godtagbara?
Hur kan vi förhålla oss till tabu?
Varför bör/bör inte tabu överskridas?
För lärare/för konstnärer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar