Linda inledde med barns utforskande av populärkulturella figurer som de arbetat med i hennes förskola. Detta är något som faktiskt börjar få credd även i förskolan! Men det finns många dilemman och mycket att tänka kring, det är okänd mark, hur fungerar det och vad vad ska vi göra?
Hur får egentligen barnkultur plats i förskolan? Och vilken kultur är ”tillåten”? Kan man släppa in Star wars tillsammans med Pippi liksom? Jag tror att många pedagoger, inklusive mig själv, har svårt för detta. Men det är nog dags att börja tänka på ett annat sätt, barnkultur förändras ju med tiden och nutiden är helt annorlunda jämfört med när jag var barn på åttiotalet eller till och med för kanske tio år sedan.
Linda menar att det är bra att fundera över vad är det som är intressant för barnen, hur kommer det sig och vad kan jag lära mig? Ska man skapa för att uttrycka sig eller som terapi?
Reflektionskultur, hur skapar man en sådan? Ett sätt är att använda sig av pedagogisk dokumentation, den innebär att pedagoger börjar diskutera epistemologiska och ontologiska frågor (alltså, vad är kunskap? och hur fungerar livet?).
Vi pratade också om rollekar, vad är fint och vad är fult? Varför är det ok med mammapappabarn men inte krig? Även de ”goda” lekarna kan vara ”onda” (någon får alltid bara vara hunden till exempel). Vilka lekar som är ok handlar om hur gruppen mår och hur barnen leker. Ibland krockar det mellan de barn som hemifrån är ”skyddade” från till exempel star wars och de som får titta på det. Här är det viktigt att vi som pedagoger finns med och stödjer och även att vi reflekterar kring vad vi lägger för värderingar i sånt som barnen säger om t ex död, för den behöver det inte betyda samma sak som för oss.
