Ateljeristan roll började redan i början av nittonundratalet, då synens på barns bilder förändrades. De började jämföras med primitiva bilder av ursrungsbefolkning och även mentalsjuka. Det fanns ett stort intresse för genuina uttryck. En forskning startade kring barns bilder som samlades in. Ett exempel var Herbert Read, en anarkist som senare adlades. Han var också modernist. Hans ansträngningar ledde till att barnbilden lyftes fram i Europa.
Även Loris Malaguzzi fick upp ögonen för detta under femtiotalet, han var väldigt intresserad av konst och drama och kulturens betydelse generellt. Snart väcktes en ”galen” tanke att ta in en konstnär på förskolan, först blev Erika och Vea Vecchi (som är den har som gett en profil åt yrket och defiinerat vad rollen innebär)
Syftet var att använda bilden som redskap i barns läroprocesser och att ateljén skulle fungera som status, en central plats, ateljeristan skulle få en speciell roll. I Italien är det så att den som arbetar i ateljén, har en konstnärlig kompetens som kompletterar pedagogernas kompetens. Ateljeristan arbetar nära barnen på samma sätt som pedagogerna, men utifrån ett konstnärligt perspektiv, hen finns också som en konstnärlig resurs och handledare för pedagogerna. Pedagogerna fortbildas genom samarbetet med ateljeristan till att använda sig av estetiska uttryck
Hur har detta förändrats över tiden? Förhållningssättet i ateljén har blivit synonymt med RE’s pedagogiska filosofi. Fortfarande är det så att rollen ska innehas av en konstnär, en kulturarbetare i italien. I Sverige är det annorlunda, oftast en förskollärare med intresse för skapande och eventuellt fortbildning. Tarja menade att man efter denna kurs kan ta rollen som ateljerista men man är inte det, så att säga. Det viktiga för barnen är att de får en person som har ett konstnärligt bemötande och ge dem erbjudande utifrån detta
En viktigt sak att vara medveten om är att arbetet i ateljén alltid har ett demokratiskt perspektiv, att den är medvetandegörande och fostrar barn som vågar göra motstånd.
Tarja berättade också om Freire, en pedagogik för förtryckta som kom från Brasilien. Freire var en av 70 talets viktigaste pedagoger som startade en pedagogisk röresle för att frigöra människor från analfabetism. Han skapade en metod kring läsning och skrivning för att de som inte kunde fick heller inte rösta, alltså en handling för demokratin. Det kallas för en eldsjälstradition, att ge makten till människor över deras egna liv genom utbildning, ett frigörande av människors potential. I Sverige tillhör folkhögskolan denna rörelsen. Även Malaguzzi var väldigt påverkad av dessa idéer. Det skulle aldrig mer kunna vara diktatur, man ville skapa aktiva medborgare utifrån demokratiska värderingar, alla skulle våga säga sin åsikt så att de inte skulle kunna bli styrda över. Konstnärer har genom historien alltid varit i motstånd till samhället, konstens roll i samhället är att tänka nya tankar, ateljeristan skulle genera dessa processer och skapa en visuell kompetens hos barnen och ett analytiskt öga, barn som tänker och reflekterar kring vad de ser, köper inte rakt av vad de ser. Ateljeristan och ateljén blir därmed ett verktyg för frigörelse.
-skapa kreativa processer på förskolan
-arbeta i projekt med barn
-handleda pedagoger
-dokumentera projekt
-arbeta med fantasi och minne
-arbeta både spontant och strukturerat
-arbeta med fantasi och minne
-tillvarata ett spektrum av möjligheter
-synliggörande av läroprocess
-analys av bilder och processer
-visualisering av lärorprocesser
-bildserier
-händelsekedjor
-tematisk linje, axel (rekonstruera arbetet)
-matriser över lärandeprocesser (ex titta på hur barnen lär, håller pennan eller liknande, fokusera på något särskilt och göra många observationer och diskuterar)
-visualisering av dokumentationsprocesser
Malaguzzi menade att kvaliten på den perceptuella undersökningen är avgörande för den kognitiva utvecklingen (hur vi arbetar med bilder kommer att påverka barnens lärande).Synen är ett sinne som ska utvecklas precis som de andra sinnena, det behövs även motorisk träning, ex speglar, ett ”sinnenas gym” för de små barnen.
I en skapande process arbetar man med att göra de inre upplevelserna konkret uppfattningsbara via olika metoder och material. För att åskådliggöra tankar, funderingar, känslor, använder man materialet som redskap. Genom att barnen formar leran till en mask får den en symbolisk funktion av att vara en mask, den symboliseringen är grunden till att vi ska kunna använda oss av kulturella redskap, grunden för allt lärande att förstå symboliken i det som kommuniceras. Genom bearbetningen av materialet i det yttre sätts det inre i ordning, får struktur och bearbetas via eget erfarande. Kroppens kunskap kallas också tyst kunskap, vi hjälper barnen att klä deras erfarenheter i ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar