Mia pratade kring pedagogiska miljöer och ställde frågan "Vad får dig att vilja stanna i ett rum, på en plats?”. Det är viktigt att ha i åtanke att detta gäller även barnen, när man bygger upp en miljö för dem. Hon citerade även Tarja Häikiö ”Rummet ska spegla en respekt för barnets utveckling” som jag tycker är väldigt talande. Hur omgivningen ser ut är helt avgörande för den verksamhet som bedrivs där, tänker jag.
Vad gör förskolan till en unik plats? undrade Mia vidare. Det är en plats där barn möter andra barn, barn möter vuxna som är utbildade för att ge barnen förutsättningar för lärande och utforskande, en plats där barn möter en miljö som är utformad för lärande och utforskande. En plats för barnens tankar och görande, en plats där barnen är delaktiga och medskapande.
Mia pratade också om Christian Rabbi, att han ställer frågan "Var finns spåren av barnen?” Syns det inga spår av barnen, deras tankar, berättelser, processer, skapelser - är det meningslöst för barnen att vara där. Jag tycker att detta är enormt viktigt, spåren av barnen blir ju det som leder fram till en reflektion kring deras eget lärande och upptäckande.
Vilken är pedagogens roll i miljön? Vem kan man bli här? Hur agerar vi med barnen? Detta är betydelsefullt att reflektera kring i arbetslaget och gärna ge varandra konstruktiv kritik. Annars får vi ju aldrig möjlighet att lära oss av våra ”misstag”!
Miljön ska stödja de värden vi säger att vi har, påpekade Mia. Hur vet vi det? Jag tänker att först och främst behöver man vara överens i arbetslaget och på hela förskolan om vilka värden man står för. Detta är nog lättare att säga än att göra, är min erfarenhet. Därefter, hur implementerar vi detta i praktiken, rent förhållningsmässigt gentemot barnen och varandra? Och hur kan vi ta hjälp av miljön för att göra det? Samt vilka spår lämnar vårt förhållningssätt, våra värderingar i miljön? ”Vad berättar miljön för besökaren? För barnen?” vill Mia att vi reflekterar kring.
