Seminarium med Fredrik ”Men trams och abjekt

Fredrik menade att han med detta tillfälle ville introducera konstens möjlighet att hantera jobbiga saker. Samtidskonsten kan ses som en en traumahantering av andra världskriget. Det blir ett sätt att ta ut det man inte kan härbärgera, hantera det, modifiera det och sen stoppa in det igen. Men konsten är inte alltid trevlig för det, den kan vara grotesk, obehaglig,farlig…det är en paradox att konsten går att vinkla mot det allra finaste och det fulaste.

Vi såg en youtubefilm från spelet Warhammer, en evig kamp om…ingenting…? En maskulin krigsvärld. Är alla redan traumatiserade sedan barndomen, om de fått spela liknande spel, och bottnar hela våldsamma maskulina rollen i detta? Vi pratar om att utmana och rekonstruera mansrollen och ser ett Ted talks med Tony Porter om "the man-box".

Vi kommer in på att det finns fylleribilder med superhjältar som gör vardagliga saker samt visar känslor och pratar lite kring detta, att det blir viktigt som motvikt i det traditionella könsrollsskapandet som pågår vare sig vi vill eller ej.

Fredrik visar en hel del obehagliga bilder och filmer under kvällen. Bland annat vad han kallar "digitalt återvinningsmaterial" där man blir mentalt översköljd av ”skit”, kan man försöka hitta en mening i allt?

Vi pratar om "objekt" som inte är objekt och inte subjekt,utan något mellanting. Det äckliga, som vi kanske inte vill ha, hår, tånaglar, avföring, blod etc. Inte jag, inte det, inte heller ingenting, ett någonting som jag inte erkänner som ting, en tyngd, det som varken är innanför eller utanför individen och äcklet inför detta, livet och döden i oss i utkanten av vårt jag som vi inte klarar av att närma oss.

Det estetiska farligt för att det kan fungera som barriär mot verkligheten?

Det finns en risk att det omöjliggör det där andra, som ligger och pockar på i utkanten...

Vilka material är godtagbara/inte godtagbara?

Hur kan vi förhålla oss till tabu?

Varför bör/bör inte tabu överskridas?

För lärare/för konstnärer?

Bildanalys med Tarja (helt osorterade anteckningar)

Innan vi hade bilderböcker överfördes berättelser genom muntlig tradition. Det är det som ligger bakom dagens bilderböcker, överföra en berättartradition och berättelser om livet. Ex akta sig för skogar och vatten för att barnen inte skulle hamna i fara. 

Boktryckarkonsten Gutenberg. från början bara de rika som hade råd att ha böcker. Sedelärande böcker för barn kom så småningom kring 1550, riktade sig till flickor hur de skulle bli ”giftasmaterial". Traditionen har sett olika ut genom olika tider och i olika klasser. Kyrkmålningarna oftast de enda bilder man kunde se. Moraliska värderingar. En tidig form av berättelser för vuxna och barn.

Första läroboken ”världen i bilder” 1600 tal Comenius Lära barn läsa och skriva samt förstå mer om omvärlden.

1800 talet, pratade om barn som en speciell kategori, barndomen ”uppfanns”, innan dess existerade den inte i begreppsvärlden. Även fantasi och lekens betydelse John Locke, Rosseau Emile 1762. Man kan säga att reggio började här, han var den förste som berättade hur viktigt det var med det självständiga barnet.

Dagens barnbilderbok föddes i england i samband med söndagsskolor, walter crane 1889 Floras fiest, Elsa Beskow inspirerades av denna!

Fortfarande mycket fabler i dagens bilderböcker, en rest från grekiska aisopos.

1976 boom inom sagor och berättelser, Bruno Bettelheim The uses of enchantment, sagans förtrollade värld, inspirerad av freud. Analyserade folksagorna. menade att sagor är livsviktiga för barn eftersom de berättar om livet för barnen, alla svåra känslor och dilemman, fast på ett symboliskt plan vilket gör att barnen enklare kan förstå dem. De har en katarsisk funktion, den hjälper till att rena. Om barnen vill höra samma saga om och om igen hjälper det dem att bearbeta svåra saker i livet. Tjänar barnets identitetsutveckling.

Bildanalys utifrån två nivåer; psykoanalytisk och bildsemiotisk 

Gör en analys av uppslag för uppslag, fem minuter per uppslag

-vad är det vi ser? manifest nivå (träd rötter vatten ex) Denotation

-gå in under ytan, associera utifrån symboliken i bilderna, connotation, latent mening, vad ligger bakom det uppenbara?

Man kan använda den kunskap man redan har om författaren i sin analys

historisk kontext

biografi

form

semiotics

dekonstruera

marxism

feminism

psykoanalytiskt

Tarja om visuell kompetens/det analytiska ögat

Ateljeristan roll började redan i början av nittonundratalet, då synens på barns bilder förändrades. De började jämföras med primitiva bilder av ursrungsbefolkning och även mentalsjuka. Det fanns ett stort intresse för genuina uttryck. En forskning startade kring barns bilder som samlades in. Ett exempel var Herbert Read, en anarkist som senare adlades. Han var också modernist. Hans ansträngningar ledde till att barnbilden lyftes fram i Europa.

Även Loris Malaguzzi fick upp ögonen för detta under femtiotalet, han var väldigt intresserad av konst och drama och kulturens betydelse generellt. Snart väcktes en ”galen” tanke att ta in en konstnär på förskolan, först blev Erika och Vea  Vecchi (som är den har som gett en profil åt yrket och defiinerat vad rollen innebär) 

Syftet var att använda bilden som redskap i barns läroprocesser och att ateljén skulle fungera som status, en central plats, ateljeristan skulle få en speciell roll. I Italien är det så att den som arbetar i ateljén, har en konstnärlig kompetens som kompletterar pedagogernas kompetens. Ateljeristan arbetar nära barnen på samma sätt som pedagogerna, men utifrån ett konstnärligt perspektiv, hen finns också som en konstnärlig resurs och handledare för pedagogerna. Pedagogerna fortbildas genom samarbetet med ateljeristan till att använda sig av estetiska uttryck

Hur har detta förändrats över tiden? Förhållningssättet i ateljén har blivit synonymt med RE’s pedagogiska filosofi. Fortfarande är det så att rollen ska innehas av en konstnär, en kulturarbetare i italien. I Sverige är det annorlunda, oftast en förskollärare med intresse för skapande och eventuellt fortbildning. Tarja menade att man efter denna kurs kan ta rollen som ateljerista men man är inte det, så att säga. Det viktiga för barnen är att de får en person som har ett konstnärligt bemötande och ge dem erbjudande utifrån detta

En viktigt sak att vara medveten om är att arbetet i ateljén alltid har ett demokratiskt perspektiv, att den är medvetandegörande och fostrar barn som vågar göra motstånd.

Tarja berättade också om Freire, en pedagogik för förtryckta som kom från Brasilien. Freire var en av 70 talets viktigaste pedagoger som startade en pedagogisk röresle för att frigöra människor från analfabetism. Han skapade en metod kring läsning och skrivning för att de som inte kunde fick heller inte rösta, alltså en handling för demokratin. Det kallas för en eldsjälstradition, att ge makten till människor över deras egna liv genom utbildning, ett frigörande av människors potential. I Sverige tillhör folkhögskolan denna rörelsen. Även Malaguzzi var väldigt påverkad av dessa idéer. Det skulle aldrig mer kunna vara diktatur, man ville skapa aktiva medborgare utifrån demokratiska värderingar, alla skulle våga säga sin åsikt så att de inte skulle kunna bli styrda över. Konstnärer har genom historien alltid varit i motstånd till samhället, konstens roll i samhället är att tänka nya tankar, ateljeristan skulle genera dessa processer och skapa en visuell kompetens hos barnen och ett analytiskt öga, barn som tänker och reflekterar kring vad de ser, köper inte rakt av vad de ser. Ateljeristan och ateljén blir därmed ett verktyg för frigörelse.

Några nyckelord kring ateljeristans roll:

-skapa kreativa processer på förskolan

-arbeta i projekt med barn

-handleda pedagoger

-dokumentera projekt

-arbeta med fantasi och minne

-arbeta både spontant och strukturerat

-arbeta med fantasi och minne

-tillvarata ett spektrum av möjligheter

-synliggörande av läroprocess

-analys av bilder och processer

-visualisering av lärorprocesser

-bildserier

-händelsekedjor

-tematisk linje, axel (rekonstruera arbetet)

-matriser över lärandeprocesser (ex titta på hur barnen lär, håller pennan eller liknande, fokusera på något särskilt och göra många observationer och diskuterar)

-visualisering av dokumentationsprocesser

Malaguzzi menade att kvaliten på den perceptuella undersökningen är avgörande för den kognitiva utvecklingen (hur vi arbetar med bilder kommer att påverka barnens lärande).Synen är ett sinne som ska utvecklas precis som de andra sinnena, det behövs även motorisk träning, ex speglar, ett ”sinnenas gym” för de små barnen. 

I en skapande process arbetar man med att göra de inre upplevelserna konkret uppfattningsbara via olika metoder och material. För att åskådliggöra tankar, funderingar, känslor, använder man materialet som redskap. Genom att barnen formar leran till en mask får den en symbolisk funktion av att vara en mask, den symboliseringen är grunden till att vi ska kunna använda oss av kulturella redskap, grunden för allt lärande att förstå symboliken i det som kommuniceras. Genom bearbetningen av materialet i det yttre sätts det inre i ordning, får struktur och bearbetas via eget erfarande. Kroppens kunskap kallas också tyst kunskap, vi hjälper barnen att klä deras erfarenheter i ord.

Workshop ljus med Fredrik

"Tusen ljus ingenstans att fly” var Fredriks poetiska namn på kvällens övning. Uppgiften var att bygga upp små föreställningar, mobila presentationer, shower…använda oss av ljus,reflektioner...ett roligt utforskande av ljus!

Vi provande, experimenterade och konstruerade ganska likt barnens utforskande av material. Det var tydligt att man blev ganska styrd av det material som fanns att tillgå. Vi hade alla med oss olika saker hemifrån i form av ficklampor, speglar, reflexer och annat. På plats fanns även oh-apparater och projektor. Vi var den enda gruppen som inte ”tog för oss” av något sådant och därför kunde vi inte riktigt göra som vi egentligen ville, utan fick experimentera för att hitta andra vägar.

När vi visat våra installationer för varandra en gång skulle vi ”battla” varandra och det var fritt fram att ”sno” från de andra grupperna. Detta var mycket roligare och det var spännande att se hur vi flowade och rörde oss runt i rummet på olika sätt. Installationerna bytte skepnad och placering och närmade sig varandra.

Jag tror att det är viktigt att som pedagog prova på hur det känns att utforska förutsättningslöst på samma sätt som barnen. Att få en djupare förståelse för hur det kan kännas att ställas inför nya material och utmaningar.