Seminarium med Fredrik ”Men trams och abjekt

Fredrik menade att han med detta tillfälle ville introducera konstens möjlighet att hantera jobbiga saker. Samtidskonsten kan ses som en en traumahantering av andra världskriget. Det blir ett sätt att ta ut det man inte kan härbärgera, hantera det, modifiera det och sen stoppa in det igen. Men konsten är inte alltid trevlig för det, den kan vara grotesk, obehaglig,farlig…det är en paradox att konsten går att vinkla mot det allra finaste och det fulaste.

Vi såg en youtubefilm från spelet Warhammer, en evig kamp om…ingenting…? En maskulin krigsvärld. Är alla redan traumatiserade sedan barndomen, om de fått spela liknande spel, och bottnar hela våldsamma maskulina rollen i detta? Vi pratar om att utmana och rekonstruera mansrollen och ser ett Ted talks med Tony Porter om "the man-box".

Vi kommer in på att det finns fylleribilder med superhjältar som gör vardagliga saker samt visar känslor och pratar lite kring detta, att det blir viktigt som motvikt i det traditionella könsrollsskapandet som pågår vare sig vi vill eller ej.

Fredrik visar en hel del obehagliga bilder och filmer under kvällen. Bland annat vad han kallar "digitalt återvinningsmaterial" där man blir mentalt översköljd av ”skit”, kan man försöka hitta en mening i allt?

Vi pratar om "objekt" som inte är objekt och inte subjekt,utan något mellanting. Det äckliga, som vi kanske inte vill ha, hår, tånaglar, avföring, blod etc. Inte jag, inte det, inte heller ingenting, ett någonting som jag inte erkänner som ting, en tyngd, det som varken är innanför eller utanför individen och äcklet inför detta, livet och döden i oss i utkanten av vårt jag som vi inte klarar av att närma oss.

Det estetiska farligt för att det kan fungera som barriär mot verkligheten?

Det finns en risk att det omöjliggör det där andra, som ligger och pockar på i utkanten...

Vilka material är godtagbara/inte godtagbara?

Hur kan vi förhålla oss till tabu?

Varför bör/bör inte tabu överskridas?

För lärare/för konstnärer?

Workshop ljus med Fredrik

"Tusen ljus ingenstans att fly” var Fredriks poetiska namn på kvällens övning. Uppgiften var att bygga upp små föreställningar, mobila presentationer, shower…använda oss av ljus,reflektioner...ett roligt utforskande av ljus!

Vi provande, experimenterade och konstruerade ganska likt barnens utforskande av material. Det var tydligt att man blev ganska styrd av det material som fanns att tillgå. Vi hade alla med oss olika saker hemifrån i form av ficklampor, speglar, reflexer och annat. På plats fanns även oh-apparater och projektor. Vi var den enda gruppen som inte ”tog för oss” av något sådant och därför kunde vi inte riktigt göra som vi egentligen ville, utan fick experimentera för att hitta andra vägar.

När vi visat våra installationer för varandra en gång skulle vi ”battla” varandra och det var fritt fram att ”sno” från de andra grupperna. Detta var mycket roligare och det var spännande att se hur vi flowade och rörde oss runt i rummet på olika sätt. Installationerna bytte skepnad och placering och närmade sig varandra.

Jag tror att det är viktigt att som pedagog prova på hur det känns att utforska förutsättningslöst på samma sätt som barnen. Att få en djupare förståelse för hur det kan kännas att ställas inför nya material och utmaningar.

Samtidskonst för förskolefolk och andra

I torsdags fick vi en snabb genomgång av en bit av konsthistorien, för att landa i samtidskonsten. Eller vad vi nu ska kalla den konst som skapas idag? Fredrik menar att den uppstod som ett svar, eller en traumabearbetning, efter världskrigen. Men idag finns det nästan ingen kvar som upplevde dessa och därför är samtidskonsten passé. Det finns ännu inget begrepp för det som finns idag.

Fredrik förklarade att grunden för HDK's verksamhet är just samtidskonst i kombination med pedagogik och/eller didaktik. Men vad kan samtidskonst vara och hur fungerar den? Under kvällen kom vi fram till att den ofta är väldigt provokativ, den vill säga något och man använder också gärna otraditionella material. Vi bildgooglade lite och hittade allt från kossor i akvarium till installationer med ljus och ljud. Vi blev ganska obehagligt till mods av det mesta vi såg. Vare sig man gillar det eller ej är det nästan omöjligt att inte bli påverkad av samtidskonsten på ett eller annat vis. Och kanske är det just det som är samtidskonstens syfte? Förr i tiden hade konsten kanske mest i uppgift att smycka väggarna, det skulle vara vackert och tilltalande, även om uppfattningen av vad som var vecket säkert skiftat över tid. Medan samtidskonsten används för att göra statements kring tiden vi lever i. Eller levde då, om man menar att samtidskonsten är "död".

Fascineras kring detta med vad man ska kalla "nuet"? Det är lika svindlande som att tänka på vad vår tid kommer att kallas av framtidens historiker...Samtiden är ju nu, hur kan då samtidskonst vara något annat? Var drar vi gränsen?