Två besök på REturen!

Första tillfället hölls av Linda, som jobbar halvtid på centret som miljöpedagog.

Vi pratade om "the shape of an idea" och såg en film kring detta med en isländsk (?) konstnär som jag tyvärr inte antecknade namnet på. Några snabba tankar/meningar som jag skrev ner under tiden vi såg filmen och/eller Linda pratade:

-hur ser idéer ut?

-intuition, en känsla, föregår idén

-verbalisera idén , är det kontraproduktivt?

-relationen mellan att tänka och att göra

-idéen om ett bra konstverk är inte samma sak som ett faktiskt bra konstverk

-kreativiteten är kausaliteten, konsekvenserna av idén

-var hittar man sin inspiration? varifrån kommer tankarna?

Vi fick sedan gå in i det gamla bankvalvet. Vitt tak, vita väggar och vit heltäckningsmatta. I övrigt helt tomt. Vår uppgift var att med hjälp av helt vanliga vita A4 papper samt nål och tråd göra vad vi ville med utrymmet. Genast fick vi alltså bruk för de nya tankar som just väckts. Det var fantastiskt roligt att skapa så förutsättningslöst och med enkla medel, det fanns verkligen inga gränser för uppfinningsrikedomen. När vi kände oss klara var det dags att projicera ljus på våra skapelser, vilket gav ytterligare en dimension till våra verk. Extra roligt att få vara med och sätta spår i en lokal som inte ens öppnat ännu och som kommer att vara tillgänglig för barn och pedagoger i hela stadsdelen!

Andra tillfället höll Mia i och nu hade vi fokus på lukt och ljud. Först fick vi en liten presentation av återvinningscentret, bakgrund och vilka tankar de haft när de startat. Inspirationen kommer förstås från Italien och det Remida center som finns där. Tanken är att det ska fungera både som inspiration/workshop och som ett lager där förskolorna kan hämta material. Väldigt spännande!

Vi fick också prova tre olika stationer. Först en där vi luktade i olika behållare för att sedan rita av hur vi tyckte att lukten/doften kändes. Därefter la vi en liten plastbricka över teckningen och byggde densamma i tredimensionellt material. Sedan kunde vi flytta vår skapelse till ett digitalt mikroskop som visade bilden starkt uppförstorad på en stor skärm. Vilka möjligheter till kooperativt lärande, jämfört med ett vanligt mikroskop där bara en i taget kan se!

Andra stationen var en MaKey MaKey där vi med elektronikens hjälp styrde tangenterna på datorn via olika ledande material, som oss själva, frukt eller metallföremål. Oerhört fascinerande! Ger verkligen en förståelse för vad som är ledande material och hur elektricitet fungerar, att den måste ledas runt.

Sist var vi tillbaka i det vita rummet där ett ljusbord dukats upp med gamla juiceflaskor fyllda med olika föremål, tillsammans med de vita pappersarken. Uppgiften var att i papper skapa de ljud som flaskorna åstadkom.

Alla tre stationerna gav mycket inspiration kring hur man kan använda olika sinnen och språk i samklang med varandra.

Workshop ljus med Fredrik

"Tusen ljus ingenstans att fly” var Fredriks poetiska namn på kvällens övning. Uppgiften var att bygga upp små föreställningar, mobila presentationer, shower…använda oss av ljus,reflektioner...ett roligt utforskande av ljus!

Vi provande, experimenterade och konstruerade ganska likt barnens utforskande av material. Det var tydligt att man blev ganska styrd av det material som fanns att tillgå. Vi hade alla med oss olika saker hemifrån i form av ficklampor, speglar, reflexer och annat. På plats fanns även oh-apparater och projektor. Vi var den enda gruppen som inte ”tog för oss” av något sådant och därför kunde vi inte riktigt göra som vi egentligen ville, utan fick experimentera för att hitta andra vägar.

När vi visat våra installationer för varandra en gång skulle vi ”battla” varandra och det var fritt fram att ”sno” från de andra grupperna. Detta var mycket roligare och det var spännande att se hur vi flowade och rörde oss runt i rummet på olika sätt. Installationerna bytte skepnad och placering och närmade sig varandra.

Jag tror att det är viktigt att som pedagog prova på hur det känns att utforska förutsättningslöst på samma sätt som barnen. Att få en djupare förståelse för hur det kan kännas att ställas inför nya material och utmaningar.

Frottage

Ja, istället för seminarium kring projektarbeten blev torsdagskvällen betydligt mera praktisk, när vi fick bekanta oss med tekniken "frottage". Det låter fancy men är i själva verket något som de flesta har gjort. Jag vet att vi ägnade en del tid åt det på lågstadiet, men sedan har jag aldrig använt mig av tekniken igen. Det är när man lägger något under papperet och sedan låter pennan/kritan svepa över papperet så att ett mönster framträder. Ganska effektfullt. Vi gick lös på en dörr i entrén och man vet att man befinner sig på en konstskola när ingen utomstående ens reagerar på att tre personer står och gnuggar helt frenetiskt med diverse kritor mot en dörr...

Det som slog mig var hur man direkt hamnar i ett barnliknande utforskande av materialet och hur många detaljer man kan få syn på när man verkligen tittar noga.